Oktober 2010

Äldre köksväxter i odling och i användning på nytt

Bönan ’Signe’,  gråärten ’Solberga’ och potatislök från Leksand representerar några av de äldre sorter av köksväxter som har kommit in till Fröuppropet inom Programmet för odlad mångfald POM. Ett nystartat projekt ska nu göra dessa sorter tillgängliga för konsumenter, kockar och odlare.

Fröuppropet pågick mellan 2002-2005 och samlade in frön av äldre köks- prydnads- och spånadsväxter, till exempel lokala sorter av ärtor, bönor, rovor, m.m.  Uppropet var en del av de landsomfattande inventeringar som POM har bedrivit för att dokumentera och bevara vårt gröna kulturarv. Lena Nygårds och Jens Weibull vid POM har nu beviljats 1,2 miljoner kronor från Landsbygdsprogrammet för ett projekt som syftar till att några av dessa sorter åter ska komma till användning.

”Äldre köksväxter i odling och användning på nytt”, är ett projekt inom ramen för Jordbruksverkets stora satsning ”Sverige – det nya matlandet” och kommer att pågå under tre år. Projektet är ett samarbete mellan myndigheter, odlare, kockar och mathandel och vill stå som modell för hur vår fantastiska mångfald av odlingsvärda men bortglömda köksväxter på nytt ska odlas och användas i såväl vardagsmat som restaurangkök. Projektet samordnas av Programmet för odlad mångfald vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) och omfattar följande parter:

• Dingle Naturbruksgymnasium
• Föreningen Sesam
• NordGen
• Restaurang- och hotellhögskollan, Grythytte Akademi
• Röttle natur och kultur
• Saltå kvarn
• Odlare i Blekinge, Bohuslän och Dalarna

De satsningar som nu kommer att initieras är bland annat utbildnings- och informationsinsatser för att öka kännedomen om gamla frösorter och traditionellt nyttjande, framtagning av fröpåsar och matförpackningar, försäljning av bönan ’Signe’ i samarbete med Saltå kvarn, en ny skrift om potatislök och bönor samt fortsatt uppförökning och odling av utvalda sorter. Genom ett samarbete med Grythyttans restaurangskola ska också unga kockar få bekanta sig med de gamla sorterna och dess historia, för att kunna använda dem i modern matlagning.

Kokbönan Signe

Ett suddigt fotografi är den enda bild som finns av Signe. Det sitter i albumet hemma hos Signes barnbarn Åke Karlsson i Blekinge. Signe levde på gården Åby, där hon odlade det mesta av det som behövdes till det egna hushållet. Signe sparade sättpotatis och sättlök och av den goda kokbönan tog hon fröbönor till nästa års sådd. När Åke tog över odlingsmarken i Mommelycke efter sina föräldrar fortsatte han att spara utsäde – första hand för att sorterna är pålitliga och goda, men också som ett minne av mormor Signe. Signes kokböna, liksom ”Sexveckorspotatisen” och potatislöken har gått i arv från mor till dotter och nu till dottersonen Åke. Kokbönan ’Signe’ kommer att börja säljas redan från hösten 2011 av Saltå Kvarn. I maj 2008 tilldelades Åke Karlsson utmärkelsen Guldärtan av länsstyrelsen i Blekinge län och POM för sitt arbete med att bevara gårdens arvesorter.

Gråärt – en bortglömd delikatess

Gråärten är inte bara näringsrik, med ett högt proteinvärde, utan också mycket välsmakande med en viss nötkaraktär. POM:s förhoppning är att den så småningom ska finnas på middagsborden runt om i hela Sverige.

Ärter har sedan urminnes tider använts som proteinrik föda till människor och foder åt djuren. Den grå kokärten utgör tillsammans med den gula kokärten är de äldsta ärtsorterna. Gråärtor från Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Bohuslän och Skåne bevaras i Nordgens säkerhetslager på Svalbard. I den bohuslänska matkulturen har gråärten levt kvar längst. Där samodlas gråärten med bondböna, skördas och får torka på krakemärren, en torkställning för ärtor och bönor.

Förr i tiden var krakemärrar en vanlig syn i Bohuslän. När det var dags för skörd samlades gårdsfolket och grannarna. Man slog med lie och revorna krattades ihop till högar som på hästkärran kördes till krakemärren. Här lyftes revorna med gråärter och bondbönor upp på ställningen där de fick hänga på tork. Arbetet avslutades sedan med ett stort krakekalas.

Numera är Lars Eliasson i Solberga, Kode ensam i Bohuslän om att odla och kraka gråärter och bondbönor på traditionellt vis. I september 2009 tilldelades han tillsammans med Jenny och Göran Olsson från Orust utmärkelsen Guldärtan av Länsstyrelsen i Västra Götalands län i samarbete med POM för sitt arbete med att bevara ursprungliga gråärtor och bondbönor och odlingstraditioner kring dessa.

’Leksandslöken’

Klyftlök, piplök och schalottenlök är alla namn på det som man botaniskt kallar potatislök. Det var denna lök som man odlade runt om i Sverige innan sättlök till vanlig gul lök kunde köpas och blev vanlig någon gång på 1950-talet. En lök sätts i jorden på våren och på sensommaren skördas ett helt knippe lökar. Potatislöken är fantastisk! Den står sig fint ett till två år utan att torka eller gro i vanlig rumsvärme. Carl von Linné skriver från sin dalaresa att löken ska sättas omkring Ersmässan den 18 maj och tas upp kring Bartolomei-dagen den 24 augusti. Den odlades i plantlavar – lådor av bräder som stod mot en vägg på stolpar eller stenar. 

Mer information:
Lena Nygårds, lena.nygårds@cbm.slu.se
Jens Weibull, jens.weibull@cbm.slu.se, tfn 040-41 55 31