2010-11-16

Angående Jordbruksverkets förslag till föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter

Saklig kritik av fröregler önskas

Ett nytt förslag från Jordbruksverket om en föreskrift för så kallade bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter har fått stor medial uppmärksamhet. Den nya föreskriften är ett svar på ett EU-direktiv förra året som nu ska tillämpas i svensk lagstiftning. Direktivets syfte är att öka den biologiska mångfalden i våra odlingar genom att göra det möjligt att saluföra utsäde av äldre och udda, men odlingsvärda, sorter. Saluföring innebär marknadsföring och försäljning.

I blogg- och chattvärlden har det florerat ett otal arga kommentarer angående förslaget till föreskrift och Jordbruksverket har fått stämpeln som ”antimångfaldsinstans”. Men få tycks ha tagit reda på vad myndigheten faktiskt har möjlighet att påverka i föreskriften i förhållande till direktivet. Inte heller många verkar ha satt sig in i vad det egentligen innebär.

Vi är inte okritiska mot myndighetens förslag, men tycker att det sätt på vilket Jordbruksverket hängs ut inte står i proportion till vad de föreslår.

I korthet utgör direktivet ett undantag till EUs gemensamma utsädeslagstiftning. Enligt lagstiftningen ska sorter som saluförs uppfylla olika krav och tas upp på en nationell EU-gemensam sortlista. Det har gjort att äldre sorter inte alls har kunnat komma tillbaka in när de väl försvunnit från listan. Kraven har också inneburit en kostnad som små sorter inte kunnat bära. Sorter som inte finns på någon sortlista har enligt lagstiftningen inte fått saluföras. Påpekas bör att sorterna får odlas utan restriktioner, men det är ju svårt att odla om man inte hittar utsäde. Det är däremot fritt att saluföra sorter av grödor som inte finns med i utsädeslagstiftningen (t.ex. palsternacka och koriander).

Hur man ska göra med äldre sorter har diskuterats i EU sedan slutet på 1990-talet eftersom lagstiftningen i praktiken uteslutit mycket av den odlade mångfalden. Det har också kommit allt starkare önskemål från främst hobbyodlare, men också köksväxtodlare, att få tag på ett större utbud av sorter. EUs direktiv om bevarandesorter och amatörsorter blev resultatet av många års förhandlande. Direktivet tillåter nu undantag från utsädeslagstiftningen, kraven är annorlunda och det dyra kravet på s.k. odlingsvärdesprovning försvunnit.

Begreppet amatörsorter (den svenska beteckningen för sorter som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter) tillkom för köksväxter eftersom det finns väldigt många sorter som inte passar för en storproduktion, men väl för husbehovsodlare. Direktivet är alltså i huvudsak något positivt även om det bara är ett steg på vägen och mycket kvarstår för att vi ska få ett riktigt bra system.

Direktivet för bevarandesorter av lantbruksväxter (stråsäd, trindsäd och potatis) infördes i svensk lagstiftning för ett år sedan och nu är det dags för köksväxterna. EU har ställt krav att direktivet måste genomföras under 2010. Genomförandet i svensk lagstiftning kommer att ske genom beslut om den föreskrift som nu är på remiss.

Sverige har sedan 1998 i sin utsädeslagstiftning haft ett undantag för amatörsorter i småförpackningar. Det räckte egentligen med att anmäla sorten till Jordbruksverket. Problemet var att undantaget inte gick ihop med EUs nuvarande lagstiftning och var därför ingen hållbar lösning. Det är oklart om dessa amatörsorter som anmälts kommer att finnas på sortlistan framöver. Om inte, så minskar mångfalden. Samtidigt ska man komma ihåg att den nya föreskriften som sådan inte reser nya krav som gör att sorterna utesluts.

Det som upprör mest är kanske den engångskostnad, idag 3 000 kr, för att få in en sort på sortlistan. För bevarandesorter, till skillnad från kommersiella sorter, togs den årliga avgiften på 2 000 kr bort redan i våras. Föreskriften som nu behandlas tar inte upp avgifternas storlek, men de är av betydelse för genomförandet av direktivet. Avgiften är naturlig eftersom administration kostar, men får stora konsekvenser för antalet sorter som verkligen kommer anmälas. Det är svårt att jämföra med andra länder eftersom man har olika system, men ingenstans i EU är det gratis att få in en sort på sortlistan. Vi anser dock att avgiften bör ses över och om möjligt bör man hitta andra vägar för att finansiera kostnaden.

EUs direktiv sätter också upp gränser för hur mycket utsäde av bevarandesorter ett land får producera. Den maximala arealen baseras på dagens odling. Eftersom Sverige redan idag har så liten odling av köksväxter skulle också en fröodling av bevarandesorter av köksväxter bli liten. Det blir ett moment 22. Här har inte Jordbruksverket så stor handlingsfrihet, men förhoppningsvis kan man göra något åt de föreslagna begränsningarna som finns idag. En viktig kritik mot både direktivet och föreskiften är, slutligen, att man tänker för storskaligt och gör det därmed svårt för museer, småföretagare och hobbyodlare att kunna ta till sig konceptet.

Vi anser att det hade varit bättre för både remissen och för den odlade mångfalden med konstruktiv kritik och kloka förslag baserat på en noggrann genomläsning av direktiv och föreskrifter snarare än att fästa Jordbruksverket vid skampålen.

Agneta Börjeson, småföretagare, Röttle natur och kultur
Matti Leino, forskare, Nordiska museet/Sveriges lantbruksmuseum, Julita
Jens Weibull, docent och forskningsledare, SLU/Centrum för biologisk mångfald

Författarna har sedan 2001 varit aktiva inom Programmet för odlad mångfald, POM
(http://www.pom.info/)