Inventeringsfynd

Norrlandssmultron - besök i Vallda

Den 13 september 2006 besökte POM fru Elsa Engberg, Vallda efter tips från hennes dotter Christina Engberg. Nedan följer ett referat om vad Elsa berättade. Bilderna kommer från familjen Engbergs privata familjealbum.

Elsas far Karl-Oskar Johansson föddes 1894, och utbildade sig till trädgårdsmästare genom att gå elev vid Särö säteri. På 1930-talet började han odla smultron kommersiellt. Odlingen, som fortsatte in på 1960-talet, nådde sin höjdpunkt under 40- och 50-talen. I den egna hemträdgården förblev Karl-Oskar smultronodlare livet ut.

Elsa visade ett vackert fotografi av fadern i smultronlandet. Karl-Oskar var den ende smultronodlaren i trakten. Varje år planterade han mellan 3000 och 5000 plantor. Följande sorter odlades:

• Vallö
• Baron Solemacher
• Norrlandssmultron

Sorterna Vallö och Baron Solemacher köptes som frö från Ohlssons Enke respektive Göteborgs fröhandel. Norrlandssmultron förökades med revor. Det var viktigt att ha nya plantor varje år. De nya frö- och revplantorna skolades under sommaren och planterades ut under hösten året innan skördeåret.

Karl-Oskar hade själv komponerat en speciell konstgödselblandning, som användes och bidrog till att bären blev stora och skörden rik. Marken under plantorna täcktes med halm. Det var cirka 50 cm mellan smultronraderna. Avståndet mellan plantorna i raden var likaledes 50 cm.

Alla tre sorterna var av typen månadssmultron. Smultronsäsongen sträckte sig från midsommar till första frosten. Norrlandssmultron var den sort som mognade tidigast, medan Vallö hade längst skördeperiod. Plockningen sköttes helt och hållet av familjen, Karl-Oskar, hustrun och dottern Elsa. Varje vecka skördades ca 50 kartonger. En kartong vägde 500 gram. Man plockade hela dagen, från morgon till kväll. Elsa kunde plocka 4-5 kartonger per timme.

En del av smultronen såldes till Villa Gövik i Särö, där kabinettskammerherre James Keiller arrangerade middagar för societeten. Bland gästerna på Villa Gövik märktes Kung Gustav V, som sålunda fick njuta av bären från Vallda. Åter andra smultron såldes till Hasselblads delikatessaffär i Göteborg. De mest långväga leveranserna gick till Stockholm.

Norrlandssmultron var favoriten bland smultronen. Smaken beskriver Elsa som "banan", och betonar att man bör vänta med att äta bären tills de är riktigt mogna. Då framträder aromen bäst. Sorterna Vallö och Baron Solemacher har mer syra än Norrlandssmultron. När Elsas barndomshem vid Kvarnslätten i Vallda såldes tog hon med sig plantor av Norrlandssmultron till det nya hemmet, där de fortfarande växer vid husets entré.

Efter besöket hos Elsa letade POM upp platsen för det forna trädgårdsmästeriet. Under Elsas uppväxt var smultronlandet soligt placerat framför bostadshuset. Idag är marken hästhage och ett nytt bostadshus har byggts på tomten. Intet spår finns av smultronlandet. Några gamla fruktträd och pepparrotsplantor minner dock om trädgårdsmästeriet, som låg där en gång.

Elsa har gjort en stor kulturgärning då hon bevarat Norrlandssmultron. Plantor från Elsas odling har nu införlivats med den nationella genbanken för frukt och bär och kommer att bevaras inom ramen för Programmet för Odlad Mångfald (POM).

Elsas dotter Christina med familj bor i Dalarna, och har flyttat plantor av Norrlandssmultron till Vansbro, där de frodas och ger stora, goda bär i odlingszon 6.

Inger Hjalmarsson, POM

Göteborgstidningen den 11 september 1960.