Utdrag ur brev till perennuppropet

Sibirisk nunneört från Halland

Till perennuppropet - berättelsen om min "Ärveblomma".

1974 flyttade jag och min man in i vårt första gemensamma hem som låg i Falkenbergs kommun i Halland. Jag fick då med mig en som vi kallade "Ärveblomma" till vår trädgård. Det är någon slags nunneört. Den är ca 30-40 cm hög. Blommorna är gula med lite svart. Den blommar i april-maj. När den blommat vissnar hela växten ner.

"Ärveblommans" historia 1900 flyttar Amanda från Höghult i Fagered till Backagård i Gunnarp. Med sig hade hon denna växt. 1918 gifte sig Amandas dotter Svea med Frans och flyttade till Ågård. Med sig flyttade hon växten. 1949 flyttade Svea och Frans dotter Stina till Gunnarp. Hon var då gift med Bertil sedan 1947. Hon hämtade denna "ärveblomma" och planterade den i sin trädgård.

1974 planterar jag samma växt i min trädgård. Jag är dotter till Stina och Bertil.

Brunröd daglilja från Västergötland

I min barndom bodde jag på Spårön i Strö socken, Skaraborgs län. Huset, som var ett tidigare torp under Lindholmen och stod på ofri grund, köpte mina föräldrar 1929, samma år som jag föddes. Där hade tidigare bott samma familj sedan 1870-talet, den siste i familjen dog 1929. Vid huset fanns en blomrabatt på ett berg intill huset med dagliljor och tigerliljor och bredvid den en snöbärsberså, där vi barn lekte. Jag antar att liljorna och bersån fanns där när vi flyttade dit, för inte skulle min mor med fyra barn födda på mindre än fyra år ha orkat anlägga den, även om hon var en stor blomstervän. Vi flyttade därifrån 1942.

Min mor har sedan på besök vid vårt gamla hem flyttat med sig liljor hit där jag nu bor. Här finns de lite varstans i trädgården, men beståndet på Spårön överträffar de inte. När vi flyttade plockades det gamla timmerhuset ner och flyttades, så bara delar av murstocken och cementtrappan finns kvar idag. På 1950-talet planterades skog runtomkring som sen blev mörk skog. Den togs ner för några år sedan och nu är det ljusare runt liljorna och tack vare att de växte på berget har de lyckats överleva.

Riddarsporre från Sidensjö församling i Ångermanland

Hej! Riddarsporren, den gamla sorten med små mörkblå blommor har planterats av min morfarsmor. Den har bevarats förvildad i en gammal äppelhäck, men har ursprungligen planterats på annat ställe. Min mamma berättade att det öster om boningshuset stod tre rönnar på rad och att det runt dessa fanns en rundel av riddarsporrar och längst ut den brandgula liljan. Mellan planteringarna var det grus som krattades på lördagarna.
 
Jag har nu planterat riddarsporren på gårdsplanen. Jag har inte märkt att den angrips av mjöldagg. Min morfarsmor hade också planterat lila iris, av vilka jag tror att någon finns. När kan dessa planteringar ha gjorts? Kanske i slutet av 1800-talet, för 1899 eller så ramlade hon och skadade sin rygg så att hon blev sängliggande till 1916, då hon avled. Detta fick till följd att mina morföräldrar och min mamma flyttade in i huset och bodde där tillsammans med min morfars föräldrar.

Luktpion odlad i Halland

”1935 gifte min mor sig och flyttade från Knäred till Hishult. Jag föddes 1939 och varje år i juni blommade en rosa luktpion och varje år berättade min mor att hon haft pionen med sig från sitt barndomshem. Hur länge hon haft den där vet jag inte. Om pionen blommade vid tiden för examen fick jag ta EN blomma att sätta i vas i min bänk. Mor var noga med att gödsla och lägga granris på sin pion varje höst. Min mor dog 1961 och sedan dess har mors pion fått följa med varje gång jag flyttat.

Pionen blir nästan 1 meter hög och har väldoftande blommor som står i en vecka, ibland längre om det inte är för varmt. Varje höst täcker jag den med löv och så får den kompostjord. Om jag har möjlighet att komma till mors och fars grav när pionen blommar sätter jag alltid blommor på graven.”