Efterlysning

Vet du något om dessa perennsorter? Finns de kvar i odling någonstans?

Äldre dagliljesorter

Inom dagliljesläktet, Hemerocallis, finns omkring femton olika arter som alla är vildväxande i Asien. Gul daglilja (Hemerocallis lilioasphodelus) och brunröd daglilja (H. fulva) har en lång odlingstradition och har funnits i kultur i Europa åtminstone sedan 1500-talet medan till exempel tuvdaglilja (H. dumortieri) introducerades först under 1800-talet. I slutet av 1800-talet startade förädling av dagliljor och bland annat gul daglilja, brunröd daglilja, tuvdaglilja och blekgul daglilja användes i hybridiseringsarbetet.

En av de tidigaste förädlarna av dagliljor var engelsmannen George Yeld (1843-1938) som bland annat introducerade sorten ’Apricot’ 1892. Den har sålts i Sverige i alla fall sedan början av 1920-talet. En annan känd förädlare var Amos Perry (1871-1953), engelsman även han. Det sägs att han tog fram närmare ett hundratal egna sorter av daglilja. År 1934 hade omkring 150 dagliljesorter registrerats, främst av engelska och amerikanska förädlare. År 2000 hade antalet ökat till drygt 50000.

I Sverige introducerades många av de nya sorterna i handeln under 1920- och 1930-talet. De hade namn som ’Lady Hesketh’, ’Queen of May’, ’Sovereign’ och ’Sir Michael Foster’. En del av dessa gamla sorter är försvunna ur handeln idag och många andra är svåra att få tag i. Inom perennuppropet är vi mycket intresserade av att hitta äldre sorter av daglilja. Kanske har det även funnits sorter framtagna i Sverige? Har du en daglilja som du vet varit i odling sedan före andra världskriget? Skriv till oss och berätta mer!

Har du sett Bertil, Lars eller Moje Hammarberg?

Bertil är rosa, Lars körsbärsröd och Moje mörkrosa. Alla tre är höstfloxssorter som såldes av Kungliga Lantbruksakademiens Experimentalfält på 1930-talet.

Kungliga Lantbruksakademien grundades 1811 och fem år senare anlades Akademiens experimentalfält på Frescati i Stockholm. Där skulle nya redskap, växtslag, odlingsmetoder, djurraser och utfodringssätt provas och resultaten spridas till lantbrukare runt om i Sverige. Vid Experimentalfältet fanns även en trädgårdsskola där man utbildade trädgårdsmästare och dessutom en stor och välkänd plantskola. Redan på 1830-talet ska ha funnits 20.000 träd och buskar i plantskolan och vid sekelskiftet 1900 såldes mer än en kvarts miljon växter därifrån varje år.

Plantskolan hade ett stort sortiment av perenner. En del av de sorter som såldes togs troligen fram av plantskolan själv och höstfloxen ’Bertil’ (introducerad 1937), ’Lars’ (1937), ’Moje Hammarberg’ (1935) och ’Mälardrottningen’ (1937) är med stor sannolikhet exempel på sådana perenner. Sorterna såldes på plats i plantskolan, men också på postorder över hela Sverige. Idag är sorterna borta ur handeln sedan länge, men tack vare uppropets inventerare i Uppland har sorten ’Mälardrottningen’ hittats igen. Kanske finns även Experimentalfältets andra sorter kvar i någon trädgård? Perennuppropet vill gärna hitta och bevara även dem. Känner du till någon av dessa 1930-talssorter? Hör av dig!

Äldre fjädernejlikor

Fjädernejlika (Dianthus plumarius) är en perenn som vi gärna vill hitta äldre sorter av. Arten är vildväxande i ett område som sträcker sig från Österrike till nordvästra Balkan, men nejlikan har odlats i nordeuropeiska trädgårdar i flera hundra år.

Fjädernejlikan finns ofta omnämnd i svensk trädgårdslitteratur från 1800- och början av 1900-talet och rekommenderades i de flesta fall som en utmärkt kantväxt att plantera i rabatter, längs med gångar och under rosenbuskar. I plantskolekataloger från samma tid finns en mängd sorter att välja bland, de flesta med tysk- eller engelskklingande namn, men även några stycken som tagits fram i Sverige. De har namn som ’Landsbergs laxrosa’ och ’Semiplenus Äs’.

Till perennuppropet har hittills kommit tips om sju fjädernejlikor; fyra fyllda ljusrosa, en vit- och rosastrimmig, en rosa med ett mörkare öga, en vit med ljusrosa kant och en ljusrosa med enkla blommor. Tipsen har kommit från Skåne, Uppland, Gotland, Småland och Västergötland.

Vet du var det växer en fjädernejlika som odlats sedan före andra världskriget? Tipsa oss! Perennuppropet är intresserat både av utländska och svenska sorter som funnits i odling sedan före 1940.

Fjädernejlikan på fotot växer i Nossebro, men går att spåra tillbaka till Göteborg där den odlades på 1930-talet. Då planterades den av trädgårdsmästare Suther som arbetade på Lillhagens sjukhus på Hisingen.	Den fyllda, ljusrosa fjädernejlikan kommer från norra Gotland. Där finns den i många äldre trädgårdar och brukar kallas för mormorsnejlika.

Gamla sorter av trädgårdsaurikel

En växt som perennuppropet gärna vill veta mer om är trädgårdsaurikeln (Primula x pubescens). Trädgårdsaurikeln är en hybrid mellan rosenaurikeln (P. x hirsuta) och vildaurikeln (P. auricula) och blommar i maj-juni. Bladen är lite köttiga och gröna till grågröna i färgen. Blommans färg varierar beroende på sort och kan vara till exempel rosa, brun, lila, gul, orange, röd eller vit. I mitten av blomman finns ett öga som är täckt av farina, en vit- eller gulaktig, mjöllik beläggning.

I nordeuropeiska trädgårdar har trädgårdsaurikeln odlats åtminstone sedan slutet av 1500-talet. Hybridiseringen startade tidigt och i svenska plantskolekataloger hittas ett stort antal sorter redan i de tidigaste katalogerna från 1850-talet. År 1918 beskrevs trädgårdsaurikeln i boken Perenna växter som ”säkerligen den formrikaste arten av alla och föremål för de mest vittomfattande hybridiseringar”. Några år tidigare kunde man läsa i boken Blomsterodling på fritt land att av trädgårdsaurikeln fanns ”ofantligt många form- och färgförändringar”.

Två av de trädgårdsaurikler som kommit in till perennuppropet ser du på fotona här intill. Den rosablommande kommer från Dalarna och går att spåra tillbaka till omkring år 1900 medan den rödblommande planterades i Skåne kring 1942.

Har du en gammal trädgårdsaurikel? Tipsa perennuppropet – vi vill gärna veta mer om vilka äldre sorter som finns kvar i Sverige! Adressuppgifter hittar du under Kontakt.

Vita och rosa bondpioner

Bondpionen (Paeonia x festiva) har troligen odlats sedan 1300-talet i Skandinavien och har varit mycket vanlig i svenska trädgårdar. I trädgårdsartiklar från 1910-talet kallas den ibland för "var mans blomma" och i den svenska Handbok i blomsterskötseln från 1842 beskrivs bondpionen som en "i alla trädgårdar bekant praktwäxt".

Till perennuppropet har kommit flera intressanta tips om bondpioner. De allra flesta av dem handlar om den rödblommande sorten 'Rubra Plena'. De som gått att spåra längst tillbaka i tiden är från Dalarna respektive norra Bohuslän. Båda dessa bondpioner har funnits i odling i alla fall sedan 1860-talet.

Förutom rödblommande bondpioner finns även vit- och rosafärgade. I plantskolekataloger från början av 1900-talet hittas ofta den vitblommande 'Alba Plena' och de rosablommande 'Rosea Plena' och 'Mutabilis Plena'. Men till perennuppropet har kommit mycket få tips om vit- och rosablommande bondpioner. Finns det en sådan som odlats sedan före 1940 i din trädgård? Kontakta i så fall perennuppropet. Vi vill gärna veta mer om äldre bondpioner, både röd-, vit- och rosablommande.

På bilden: Paeonia x festiva 'Rosea Plena'. Foto: Inger Regebro

Rosenkrage, Tanacetum coccineum

Rosenkrage, förr kallad Pyrethrum men nu förd till släktet Tanacetum, är en växt som uppropet gärna vill ha mer information om. Hur många rosenkragar planterade före 1940 finns kvar i Sverige och vilka sorter rör det sig om?

Arten var mycket populär i Sverige under första halvan av 1900-talet och användes både som snitt- och rabattblomma. Plantskolor och handelsträdgårdar saluförde massor av sorter med namn som till exempel 'Hässelby', 'Alfred Mikkelsen', 'Argentine', 'Mrs Bateman Brown' och 'Strahlenkrone'. Plantorna var ofta lite dyrare än andra perenner eftersom de förökades genom delning och varje planta bara gav ett fåtal delningar.

Rosenkragen är härdig upp till nedre Norrland, men kan vara svår att få långlivad. Ibland går den ut utan att man egentligen förstår varför. Perennuppropet vill gärna ha tips på rosenkragar som odlats sedan före andra världskriget - dessa plantor har ju visat att de både är långlivade och klarar av vårt klimat. Rosenkragen på fotot kommer från sydvästra Skåne och går att spåra tillbaka till 1918.

Vet du var det finns en långlivad rosenkrage? Hör av dig till perennuppropet och berätta mer!

Trädgårdsaurikel från Gränna

I Experimentalfältets plantskolekatalog från 1939 står att läsa om en aurikel som vi idag inte vet något om. Det står: "Primula auricula, den mycket vackra, från Gränna härstammande typen. Blommorna, som äro blåvioletta med gulvit mitt, ha en mycket fin doft. Härdig, mycket odlingsvärd." Är det någon som vet mer om aurikeln från Gränna eller kanske till och med har en planta i odling? Hjälp oss att samla mer information om den!

Hornviol från Uddevalla

Från Uddevalla stadsträdgård såldes under några år på 1930-talet en hornviol med namnet 'Uddevallensis'. Sorten saknar beskrivning i priskuranten, men var dyrare än andra violer - den kostade en krona istället för 40 eller 50 öre som andra sorter. Är det någon som vet hur 'Uddevallensis' såg ut eller kanske till och med har plantor i odling?

Billströms riddarsporre

Aster amellus 'Rudolf Billström' Brittsommaraster
Viola cornuta 'Rudolf Billström' Hornviol
Delphinium 'Thes' Riddarsporre

Rudolf Billström var hovblomsterhandlare i Stockholm och öppnade sin butik på Stureplan år 1883. Till en början delade han butiken med sin mamma som var tillverkare av konstgjorda blommor, men så småningom såldes bara levande blommor från Billströms blomsterhandel. Butiken hade gott rykte och ända in på 1930-talet ansågs den som en av Sveriges främsta blomsterhandlar.

Billström hade också egna växthus i Björnbo på Lidingö där han samlade växter. Många av plantorna köpte han på sina resor till blomsterodlingar runt om på kontinenten. Billström förädlade även fram egna perennsorter. I boken Blomsterdyrkan och trädgårdskult från 1918 kan man läsa: "Vi ha inte blott odlare av engelska varieteter, varom de flesta svenska kataloger ge besked, utan vi ha sällsynt nog uppdragare av svenska sådana. Res ut en dag till Lidingön och se hur Rudolf Billström här som så ofta förr på blomsterteknikens område går i spetsen! Bland den mängd av utsökta blommor han odlar, inta delphinierna så framskjuten plats, att han bland dem t.o.m. inriktat sitt arbete på hybridiseringens tacksamma konst. Outtröttligt och omdömessäkert har han arbetat därmed, till dess han med fackmannens uppövade och säkra blick bland ett sextiotal försöksplantor utvalt och behållit en enda, ljuslila med rosaskiftning, halvdubbel och kraftigt växande, som han givit namnet Thes. Nu ungefär bör väl denna unga skönhet vara färdig att komma ut, efter vad herr Billström för något år sedan sade mig, och då blir den nog en svår konkurrent till de förnämsta engelska varieteterna /./"

Brittsommarastern 'Rudolf Billström' såldes av Göteborgs trädgårdsförening, och troligen också från fler plantskolor, i mitten av 1930-talet och priskuranterna berättar att den är rikblommig med mörkblå blommor. Hornviolen 'Rudolf Billström' såldes bland annat av Sävedalens plantskola i Göteborg och M. P. Anderséns plantskola i Jönköping under andra halvan av 1930-talet. Violen ska vara blåviolett och storblommig. Inga uppgifter om riddarsporren 'Thes' har hittats. Vet du något om dessa sorter? Finns någon av dem kvar i odling i Sverige?

Litteratur : Halldor, Henning (1952). Blomsterhandeln i Sverige. Ur Blommor. En bok om odlade växter . Aktiebolaget Svensk Litteratur, Stockholm.

Nordenstreng, Ellen och Rolf (1918). Blomsterdyrkan och trädgårdskult. Överblickar och framstötar. Hugo Gebers förlag, Stockholm.