 |
|
Till POM Sparrisuppropet Vad letar vi efter? Sparris Jordärtskocka Kronärtskocka Kvanne Lökarter Strandkål Humle Rabarber Pepparrot Tipsa oss Inventeringsfynd Veckans växt Litteratur Kontakt |
Humle
Forskning och insamling av humle inom POM har redan pågått ett antal år och vi har fått in många tips och plantor. Tyvärr är växtfynden norr om Dalarna mycket få! Vi vet av historiska brev och Linnés reseberättelser att odlingsgränsen (gräns för skatt i form av humle) för humle ligger i Ångermanland. Men det hindrar inte att växten både växer och bildar mindre mängd kottar längre norröver - Linné berättade i sin Lappländska resa att samerna rökte humlekottar i brist på tobak. Ett annat område, där vi utifrån kartbelägg från 1600-talets början kan se att man har odlat mycket humle, är Värmland. I dagsläget har vi ytterst få växtfynd därifrån.
Humleforskningen finansieras av FORMAS och resultat är publicerade i följande böcker och skrifter: • Karlsson Strese, E.-M. (2008) Humlegårdar på kartor, växter i naturen ur 1600-talets jordbrukslandskap, red. Mats Höglund Skrifter utgivna av Riksarkivet nr 29. pp 46-52 • Tollin, C. & E.-M. Karlsson Strese (2008) Humlen - Nordupplands karaktärsväxt. Ur Arkeologi E4 Uppland-Studier.red Anton Seiler Vol 4, kap 5 pp 707-717 • Karlsson Strese, E.-M. & Tollin.C (2008) HUMLE - finns i öl av "fel" skäl. Forskning och framsteg Nr 3 |
Uppdaterad 2008-03-20 |
Humle är vår enda lagstadgade gröda. Redan på 1400-talet ålades bönderna att odla humle. Till att börja med påbjöds ett tiotal stänger per hemman, men med tiden och troligtvis i samband med de otaliga krigen som Sverige förde, skulle bönderna odla allt mer. Lagen upphävdes först 1860. Mot slutet av 1800-talet försvann i stort sett all svensk odling, samtidigt som också gårdsbryggerierna lades ner och ersattes av större ångbryggerier. Eftersom staten var intresserad av att ha tillgång till tillräcklig mängd humleodling finns en hel del dokument som vittnar om humle. Vi bodelningar
reglerades noggrant humlegårdens uppdelande och sedan 1642 var också lantmätarna ålagda att särredovisa humlegårdarna på de uppmätta kartorna.
Skördeprodukten var honhumlens kottar som nyttjades till konservering av öl. Smaken fick man på köpet.
Men humlens skott, som kallades ”fattigmanssparris”, åt man på våren som sparrisliknande grönsak. Ur de långa och starka stjälkarna kunde man röta fiber. Humle har dessutom varit och är fortfarande en viktig medicinalväxt. 
