Jordärtskocka

Jordärtskockan (Helianthus tuberosus L.) är närbesläktad med solrosen och härstammar ursprungligen från Nordamerika där den odlades av indianerna. Under tidigt 1600-tal kom växten till Europa och spred sig som trädgårdsgrönsak, men även fältmässig odling förekom och flera sorter förädlades. Potatisen slog nästan helt ut odlingen under 1700-talet, men växten har sporadiskt levt kvar i hemträdgårdarna.

Skördeprodukten är underjordiska knölar som har gula, röda eller vita skal men alltid vitt kött. Knölarna bildas sent och därför skördas växten långt in på höstkanten. Växten är anspråkslös och knölarna tål frost bra och överlever stränga vintrar. På vissa håll sker skörden efter behov så länge som man kan gräva i marken. Detta bidrar till att jordärtskockor är extrema överlevare som ofta sprider sig och skapar problem.

Växten är en kortdagsväxt, dvs. den behöver mörka nätter för att blomma. På grund av våra ljusa sommarnätter blommar växten mycket sent eller inte alls och fröbildning uteblir oftast. Troligtvis är det växtmaterial vi finner i odling i Sverige sådant sortmaterial som man har importerat från kontinenten. Letar man efter sorter i äldre svensk trädgårdslitteratur så skiljer man på två huvudgrupper, den högväxande och i stort sett aldrig blommande och den lågväxande mestadels blommande varianten. Den sort som tycks ha varit vanligast förekommande i vårt land var Vanlig röd , men de bästa och mest odlingsvärda lär ha varit Suttons hvita och Hvit Jerusalem .

Allt som rör växten är intressant. Vi vill gärna veta hur du använder den och hur växten ser ut, t.ex. om växten blommar, vilken färg knölarna har och hur hög den blir.

Uppdaterad 2008-03-20