![]() |
|
Till POM Sparrisuppropet Vad letar vi efter? Sparris Jordärtskocka Kronärtskocka Kvanne Lökarter Strandkål Humle Rabarber Pepparrot Tipsa oss Inventeringsfynd Veckans växt Litteratur Kontakt |
Kronärtskocka
Det är en korgblomstrig växt och det är just blommans fjällklädda korgar man äter. Blommorna är ovanligt stora 12-15 cm i genomskärning och innehåller talrika violetta blommor som är omslutna av nedtill köttiga sk. holkfjäll. Det är bara det köttiga fjällfästet och blommornas kraftiga fäste, botten, som man kan äta. Skörden måste ske strax innan blomman slår ut. På de flesta håll i Europa driver man upp kronärtskocka via frön. Första året bildar växten en bladrosett för att år två gå upp i blom. För odling under vår korta vegetationsperiod i Sverige tycks det ha förekommit att man istället har tagit sticklingar av växten och på så sätt förökat växten vegetativt. I en beskrivning från förra sekelskiftet kan man läsa: ”Har man en äldre plantering af kronärtskockor, hvarest plantorna öfvervintrat bra, ... Så kan man föröka dem och skaffa sig nya plantor på vegetativ väg genom ett slags sticklingar, nämligen rotskott som bildat rötter... Förökning genom delning kan också äga rum.” Man skiljer på taggiga och tagglösa kronärtskockor. De sorter som man stöter på i tidskriften Violas annonser från denna tid är Globe, eller Engelska Klotärtskockan. Sorten utvecklar rikligt med blommor men något mindre runda huvuden. Den finaste franska sorten vid 1900-talets början var Stor grön från Laon, med få, stora och mycket köttiga koniska huvuden. En tidig välsmakande sort var Violet hatif med medelstora huvuden och violettröda fjäll. Om du förvaltar en gammal sort är vi intresserade att veta mer om den, både om du har odlat växten via frö eller om du har odlat den vegetativt. Hör av dig och berätta! |
|
Uppdaterad 2008-03-20 |