Lökarter

Vitlök, gräslök, ramslök, piplök, luftlök, kajp, m.m.

Några Alliumarter förökas främst vegetativt, såsom vitlök, gräslök och luftlök. Förökningen sker med klyftor, vegetativt eller med vivipariskt bildade smålökar. Några arter är perenna såsom gräslök och ramslök, vilka också finns i vilda bestånd. Vitlök är den äldsta och i hela världen mest älskade löken. Redan 2000 år före vår tidräkning i Mesopotamien och senare i Egypten odlades och helgades vitlöken.

Lökar har ofta många synonyma namn. Exempelvis kallas piplök (A. fistulosum) för både vinterlök eller salladslök. För att göra det mer förvirrande så finns andra lökarter som kallas för samma namn. Allium korsas över artgränserna. En hybrid mellan piplöken och matlök (A. cepa) är luftlöken. För att hitta rätt i namngivningen kan man gå in i svensk kulturväxtsdatabasen SKUD.

Allium fistulosum, vinterlöken, klarar av den kallaste vinter!

Gräslöken togs in i Europeiska trädgårdar under 1500-talet men den växer också rikligt på skärgårdsöarna.

Den bredbladiga ryska gräslöken eller sibirisk gräslök, Allium nutans, är en relativt nyintroducerad i Sverige, men har troligtvis funnits i landet tidigare. Den tuvbildande plantan är mycket härdig och de breda platta bladen som har en mild vitlöksmak blir ca 30 cm höga.

Hör av dig om du har någon lökart som du tycker är speciell och som har funnits i odling länge. (Vildväxande bestånd är vi inte intresserade av.)