Rabarber

Kanske var det så att jakten på den högt eftertraktade medicinalrabarbern för laxering, Rheum plamatum från Asien, resulterade i att ett stort antal rabarberarter kom till Sverige. Den i våra regioner vilt förekommande rabarberarten Rheum raponticum står nog vår idag odlade matrabarber närmast, men förmodligen finns även andra Rheum-arter inblandade.

Rabarber som mat har en kortare historia än den över 2000 år gamla medicinalrabarben. Vi finner uppgifter från 1762 där man i "Hushållningsmagasin" rekommenderar rabarberblad som grönkåls- eller spenatsubstitut. Först när socker blev mindre exklusivt och mer tillgängligt, genom att en beta (Beta vulgaris) hade förädlats till sockerbeta, blev matrabarbern populär till söta rätter. Detta skedde i slutet av 1700-talet. Ofta drev man upp rabarber under vintern för att även då kunna njuta av söta kompotter eller som stuvade rätter. För drivning grävde man upp kraftiga rabarberstånd och förvarade dem i orangerier eller fähus där värmen var omkring plus tio grader. Rabarbern skulle inte drivas helt i mörker om man ville ha kvar den fina fruktsmaken. Det gick också bra att påskynda växter på våren genom drivning i strö- och drivbänkar eller att stjälpa en kruka över växten på friland.

Omfattande växtförädling av matrabarber skedde i England, Tyskland och Polen och de i Sverige odlade rabarberstånden har säkerligen sitt ursprung i någon av dessa sorter. Redan 1864 rekommenderades den engelska sorten Victoria för svensk odling. Andra vid 1900-talets början populära rabarbersorter var den mycket tidiga Linneus med något tunnare rödskaliga stjälkar. Sorten är aromatisk men samtidigt mindre syrlig än de flesta. Monarch har tjocka kompakta grönskaliga stjälkar, medan Marschalls early red , Albert och Chrimson perfection är mycket vackra med medeltjocka bladstjälkar, med rött skal och mörkt karminrött kött. Dessa tunna, rödstjälkiga sorter benämns också ”vin- eller smultronrabarber”.

Speciellt de engelska sorterna, däribland Victoria, rekommenderades redan 1864 för svensk odling. Men rabarbern blommar gärna och växten är en korsbefruktare, vilket leder till en rad genetiskt olika avkommor. Då rabarbern lätt fröar av sig är det troligt att mycket av det material vi finner i trädgårdarna är naturligt förekommande eller i vissa fall även medvetet utvalda plantor.

I södra Sverige har redan inventering av rabarber gjorts. Nu behöver vi komplettera insamlingen med växter norr om Dalaälven. Har du något nordligt rabarberbestånd? Kontakta oss! Beskriv gärna växtens utseende både utvändigt och invändigt (t.ex. stjälkarna i genomskärning). Har du någon speciell historia, odlingstradition eller recept som är knuten till växten så är vi mycket intresserade även av detta. En bild säger så mycket mer än ord, så vi tar gärna del av både äldre och nyare foton.

Uppdaterad 2008-03-20