Veckans växt v. 37
Dahlior
Släktet Dahlia kommer ursprungligen från Mexico. Den första europé som beskrev dahlian var den spanska läkaren Francisco Hemandes, 1571-1577. Efter beskrivningar och teckningar av Hemandes var det en blomma med halvfylld blomkorg. Han berättade även att Aztekerna odlade rötterna som födoämne.
Det skulle dröja ända till slutet av 1700-talet innan dahlian komma till Europa. Direktören för den botaniska trädgården i Mexico, Vincente Cervantes, skickade några frön år 1789 till sin kollega i Madrid, Antonio Jose Cavanilles. Fröna grodde och året där på blommande den första blomman. Cavanilles kom att ge den släktnamnet Dahlia efter den svenska läkaren och Linnes lärjunge Anders Dahl. Blomman hade en halvfylld blomkorg på veka skaft och fick det latinska namnet Dahlia pinnata.
Från Madrids botaniska trädgård kom dahlian att spridda sig runt om till andra trädgårdar i Europa. På Kew Garden blommade den första gången år 1804 och till Holland kom den 1810. När det kom till Sverige vet man inte exakt men troligen någon gång under de först årtionden på 1800-talet.
Utvecklingen gick snabbt, nya sorter kom ut varje år. Den första katalogen som hade dahlior till försäljning anses ha kommit ut 1823 - RC Auforhit i Lisse, Holland. 1830 hade bröderna Jacquin i Frankrike en katalog med 454 sorter. Enbart i England fanns det 1841 över 1200 olika sorter av dahlior.
Dahliorna delas in i 13 grupper efter blommans utseende, storlek och färg. En av dessa grupper är Pompon - dahlian
Den först pompondahlian kom på 1850-talet och fick namnet von Sieckmann. Den var inte speciellt populär i början då modet var att blommorna skulle vara så stora som möjligt. Betydligt populärare blev den under 1930-talet och är fortfarande mycket efterfrågad. Namnet Pompon kommer från de franska sjömännens hattar som hade en "bobble", en knapp med detta namn.
Blomman har en helt fylld blomkorg och ska ha en diameter som är mindre än 7 cm. Varje planta kan ge över 100 små blommor och den blir ca 90 cm hög. Denna dahlityp är lättsköt och är utmärkt som snittblomma. I Sverige har den även kallats för Lillputtsdahlia.
Idag finns de flesta former och färger av dahlior. Men förädlarna letar efter tre saker som saknas. Det är en klar blå blomma, en blomma med doft och en som inte är frostkänslig.
Tillbaka till arkiv>
|