Veckans växt v. 12

Snöklocka, Leucojum vernum

Legenden berättar att det var Heliga Birgittas väpnare som förde in snöklockan under 1300-talet till Sverige och Vadstena, men det finns inget belägg för detta. Den nämns i svensk litteratur under 1500-talet men som med många andra växter gör namnsättningen det svårt att vara säker. Både snöklockan och snödroppen har gått under namnet vit viol. I litteraturen utgiven under 1500-, 1600- och 1700-talet har snöklockan haft både släktnamnen Narcissus, Galanthus och Leucojum. Från 1500-talet och framåt finns växterna porträtterade på bild i skrifterna och det är först då man med säkerhet kan fastslå att det är snöklocka som beskrivs. Dess svenska namn, snöklocka, kom först under mitten av 1800-talet och detsamma gäller namnet klosterlilja.

Snöklockan kommer ursprungligen från Centraleuropa, från ett område som stäcker sig från Rumänien och västra Ryssland till Pyrenéerna. Den växer förvildad ibland annat i England, Holland och Danmark. Dess härdighet sträcker sig till Mellansverige. Den blommar på våren, april- maj, med vita klocklika blommor och i spetsen på varje kronblad sitter en grön eller gul fläck. Det finns även en snöklocka som blommar på sommaren (L. aestivum). Den är större till växtsättet än vår snöklockan, blir cirka 50 cm hög och har fler och mindre blommor på varje stängel.

Både L. vernum och L. aestivum fanns till försäljning 1861 i Göteborgs trädgårdsförenings prislista. Den förstnämnda arten var den dyrare och kostade 80 öre per lök. När det gäller L. aestivum fick man betala 35 öre för en lök.

Tillbaka till arkiv>