Veckans växt v. 19

Kejsarkrona, Fritillaria imperialis

Kejsarkronan är ursprunglig i Kurdistans berg och sydvästra Iran samt Afganistan och Kashmir. Namnet syftar på blommans form, men också på att den första gången i Europa odlades i den kejserliga trädgården i Wien i slutet av 1500-talet. Löken, som är mycket stor, luktar starkt och påstås skrämma såväl sorkar som rådjur på flykten.

Kejsarkrona odlades allmänt i Sverige redan på 1700-talet. Trädgårdsmästare Johan Ahlich skriver 1722 om kejsarkronan: "Kejsarkronan, som för några åhr sedan war i högt wärde, är nu så gemen, att man näpeligen will unna henne jorden." Redan i mitten på 1700-talet beskrivs i svensk trädgårdslitteratur förutom den enkla kejsarkronan med röda blommor även citrongula, sedan brokiga som är gula men med gula strimmor. Trädgårdsmästaren Peter Lundberg nämner i sin Den Swenska Trädgårdspraxis (1773) inte mindre än tio olika sorters kejsarkronor.

Kejarkronan är idag en vanlig trädgårdsväxt. Vi odlar mest den tegelröda sorten 'Rubra' eller den gula 'Lutea', men de är lynniga. De trivs inte i rabatten, utan föredrar att växa i lät skugga under buskar, med fet och näringsrik jord. Där de trivs kan de sprida sig med frön.

Tillbaka till arkiv>