Veckans växt v. 40

Palsternacka (Pastinaca sativa L.)

Flera av våra odlade växter finns också vildväxande i vårt land. En av dessa - palsternackan - är mycket vanligare än kanske de flesta tror. Den finns allmänt i hela södra Sverige ända upp till den s.k. norrlandsgränsen i höjd med Gävle ungefär och särskilt vanligt förekommer den på kulturmark. Högsommarens vägkanter lyser ofta gula av de halvmeterhöga plantorna. Botaniskt sett tillhör palsternackan de flockblomstriga växterna (Apiaceae) och är alltså släkt med hundkex, kirskål, kummin, persilja och många andra. Familjen innehåller även flera mycket giftiga arter som odört , sprängört och vildpersilja, så man får se upp med vad man stoppar i sig!

Palsternackan är som alla rotfrukter tvåårig. Det betyder att roten utvecklas det första året och från den övervintrande roten och bladrosetten skjuter blomställningen upp det andra året. Plantan har en typisk gul-gulgrön färg som gör att den är lätt att känna igen i naturen. Rotens form varierar från långt avlång till kortare och mer rundad. Sorten 'Student' (se bilden) är av gammalt ursprung och var populär ännu kring 1960. Palsternackans frö förlorar snabbt grobarheten. Den svenska sorten 'Tribut' som togs fram av Otto Olsson & Sons AB i Hammenhög 1943 har förmodligen gått förlorad på grund av detta.

Odlingen av palsternacka har aldrig varit särskilt stor i vårt land, kanske som mest 150 ha. Men roten förtjänar ett större intresse. Den har fin smak och gör sig bra i soppor och grytor nu när höstrusket sätter in, eller varför inte tillsammans med potatis i en gratäng? Riven i sallad blir den en fin krydda.

Tillbaka till arkiv>