Veckans växt v. 10

Ringblomma, Calendula officinalis L.

Ringblomman, Calendula officinalis, är en av våra mest älskade växter, lättodlad och generös. Trots det glömmer man ibland bort den, eller till och med tycker att den är lite alldaglig. Kanske är det inte alla som vet att ringblommor sedan långa tider bland annat har använts som medicinalväxt inom flera kulturer. Den medicinska användningen avslöjas genom det vetenskapliga namnet växten fick av Linné. Ordet officinalis stammar som kanske bekant från det latinska ordet för apotek, officina. Salvor och oljor med essens från ringblommornas kronblad har lindrat mången röd barnrumpa och narig eller sårig hud. Både blad och blommor är ätbara. Man kan till exempel använda kronbladen färska eller torkade för att piffa upp salladen med lite färg. Man har i gamla tider använt kronbladen som ett alternativ till saffran. Kronbladen har också använts som färgmedel för tyger och konstnärers målarfärger.

Ringblomman är en tacksam ettåring som kan självså sig. Den blir ungefär knähög och vill gärna stå på en solig plats. Man myllar ner fröna grunt i jorden på våren, gärna i omgångar, så tittar snart småplantorna upp och ger sen en långvarig blomglädje, från juni tills frosten tar dem. Det finns flera sorter i olika färgnyanser, från klaraste citrongul till varm brunorange ton. Blommorna kan vara enkla, halvdubbla, dubbla eller fyllda. Det finns också sorter som anses mer lämpade ur medicinalsyfte på grund av högre halter av eteriska oljor.

Som ett av svaren på POMs Fröupprop kom Britas ringblomma från Sörmland. Donatorn har tagit eget frö av sina annueller ända sedan 50-talet. Britas ringblomma ingår nu i POMs frömaterial från fröuppropet och bevaras i NordGens frölager. (Bilden visar en annan ringblomma än Britas.)

Läs mer om ringblommor på Den Virtuella Floran.

Text och bild: Lena Ansebo, e-post

Tillbaka till arkiv>