Veckans växt v. 20

Två sannolika boursaultrosfynd

Boursaultrosor är en liten grupp låga klätterrosor som alla härstammar från ”modersorten” R. x reclinata (även kallad R. x l'heritierana eller 'Boursault Rose') från tidigt 1800-tal. Denna tros idag vara en korsning mellan bergros (R. pendulina) och någon kinaros. Gruppen utmärks av tidig blomning, före merparten av de engångsblommande buskrosorna, inga eller åtminstone bara få taggar och på solsidan ofta brunröda stammar. De var populära i början av 1800-talet och då tillkom många sorter, varav de flesta dock försvunnit. Med tanke på inslaget av kinaros är de förvånansvärt härdiga.

” Geijersgårdens Blush ” eller ” Thorsvi Blush ” eller…

Intill Geijersgården i Uppsala, dold bakom den persiska syrenen, som Geijers dotterdotter nämner i sin beskrivning av morfaderns sista år (Anna Hamilton Geete. 1920. I solnedgången. Minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår), växer en rosbuske med överraskande exklusiva blommor. ”Då Geijer, på soliga sommardagar, flyttade ut sin stol i trädgården för att, då han såg upp från boken, kunna fröjda sig åt ”Upsalas vackraste flickor”, den skärblommande rosenbusken och den stora persiska syrenen …” Kan den skärblommande ha varit den ros som ännu står där? Av boken framgår att trädgården på denna tid rymde många rosor och att det var dottern Agnes som svarade för planteringarna.

Av en tillfällighet upptäcktes samma ros vid en snabbvisit på Thorsvi gård söder om Enköping. Då berättades att en faster till de nuvarande brukarna 1938 flyttade till ett av småhusen som tillhörde Geijersgården. På Thorsvi är man övertygad om att det var fastern som förde rosen med sig till Uppsala. Geijersgårdens huvudbyggnad stod då sedan länge obebodd och det är intill denna som ett exemplar av rosen finns idag. (I en förteckning över rekvirerade växter från 1842, från det Thorsvi näraliggande Grönsöö slotts arkiv, upptas en ”Boursaultii elegans, dubbla blommor”. Detta namn anges idag vara synonymt med 'Amadis', en sort med dubbla röda blommor. Men var det denna de avsåg eller fick? Kan den blekrosa ha kommit till Thorsvi från Grönsöö? (Familjerna har alltid haft nära kontakter.)

Man kan alltså ha flera teorier om ursprunget på den första fyndplatsen.

Rosen är med stor sannolikhet 'Blush Boursult'. Den blir ca 2 m hög och blommar från midsommartid till någon vecka in i juli med blekrosa blommor med mycket stark teroskaraktär. Blombladen är silkespapperstunna och vid fuktig väderlek klibbar de lätt ihop så att blomman inte kan slå ut. De svagt doftande blommorna, som sitter i klasar om upp till 10 blommor, är vanligen mycket tätt fyllda och som fullt utslagna stjärnformade sedan många av kronbladen rullat sig bakåt längs sidorna. Men vissa blommor blir endast halvfyllda och snarast grunt skålformade. Blomskaften är kala, ca 5 cm långa och så veka att de stora, tunga blommorna nickar. De drygt decimeterlånga, svagt glänsande mättat gröna bladen med ett något gråblått inslag sitter glest och kan i instängda lägen bli hårt angripna av insekter och svartfläcksjuka 5. Bladen har påfallande stora likheter med dem hos R. pendulina. Småbladen, som är 5–7 till antalet, är grovt sågade, äggrunda till brett ovala och spetsiga.

Bortsett från glesa hår längs bladnerven på bladundersidan och en del hår på foderbladen är detta en påfallande kal ros. Sina exklusiva blommor till trots är den relativt tuff och kan med god omvårdnad ge ett rikt blomflor. Den får inga nypon. Sorten ger inga rotskott men förökas mycket lätt med sticklingar. Vid basen av kraftiga skott från marken förekommer ofta en del små, raka taggar, men högre upp är grenverket så gott som taggfritt.

”Svärdsjörosen”

Från Svärdsjö i Dalarna har en helt annan ros med viss boursaultkänsla flyttat till en modern villaträdgård i Uppsala. Blomman påminner om den allra första boursultrosen, R. x l'heriteriana'. I Dalarna har man haft rosen sedan före 1930. Den växer där som ett lågt buskage som breder ut sig med rotskott och på hösten får fullt av relativt stora päronformade nypon. I Uppsala blir den en låg klätterros. Sorten har påfallande stora, lätt rynkiga, brett ovala blad som är 15–17 cm långa, mattgröna, glänsande, tunna, grovtandade och med utdragna spetsar. På stammarna kan det finnas ett fåtal stora taggar.

Blommorna, som sitter i mångblommiga klasar, är 7–8 cm i diameter, lättfyllda (mindre än 20 kronblad) och skålformade. De är mörkt rödrosa och bleknar till ljust rosa. När blomman närmar sig sitt slut ger den ett skirt fjärilsliknande intryck. Såväl blomskaft som blombottnar och foderblad är tätt besatta med hartskörtlar på korta hår. Sorten blommar rikligt i juli och förefaller mycket frisk.

Text och bild: Eva Stade

Tillbaka till arkiv>