Veckans växt v. 34

Tre tidiga Floribundarosor

I sökandet eftergamla kulturrosor stöter man i äldre trädgårdar regelbundet på sorter som visserligen räknas till moderna rosgrupper men likväl har en hunnit få en lång odlingshistoria i svenska trädgårdar. Ett av de bästa exemplen på en sådan ros är 'Rödhätte'. Sorten lanserades 1912 av den danske förädlaren D.T. Poulsen och blev snart en av de mest sålda rosorna i Sverige. Under en period på 1920-talet var 25 % av alla sålda rosor just en 'Rödhätte'. I den typiska villaträdgården från 1900-talets första hälft var det vanligt med långa rabatter längs huvudgången mot gatan. Rabatterna var ofta planterade med perenner eller med rabattrosor som 'Rödhätte'. Eftersom sorten är härdig och långlivad kan den ännu ses i orginalplanteringar som är mer än 50 år gamla. 'Rödhätte' användes också i stor utsträckning av dåtidens stora trädgårdsarkitekter i offentliga parkanläggningar. Gamla exemplar av rosen kan även ses på kyrkogårdar.

'Rödhätte' är den äldsta sorten i Floribunda-gruppen. Gruppen innehåller idag ett mycket stort antal sorter vilka alla är klasblommiga och remonterande. 'Rödhätte' blir upp till 70 cm hög och har röda till karminröda, halvfyllda, skålformade blommor. Doft saknas. Kraftiga skott kan ha 20 - 50 blommor, ibland fler. Sorten kan angripas kraftigt av svartfläcksjuka.

'Rödhätte' har gett upphov till ytterligare sorter som också de utmärks av god härdighet och lång livslängd. 'Joseph Guy' som kom fram 1924 liknar mycket 'Rödhätte' men har större, något mer fyllda blommor och varmare blomfärg. Doften är svag. 'Frau Astrid Späth' är en mutant av 'Joseph Guy' från 1930. De rosa blommorna bleknar mot silveraktigt rosa. Doften är svag.

Även de två senare rosorna drabbas då och då av svartfläcksjuka och man kan ofta se mjöldagg på blomskaften.

Text: Henrik Morin

Tillbaka till arkiv>