![]() |
|
Hem
Vad gör POM?
Kontakt
Vad är kulturväxter? v Om odlad mångfald Hur blev växterna kulturväxter? Kulturarv Veckans växt arkiv
Inventeringar >
Bevarande >
Organisation >
Vi samarbetar >
Försöks- och utvecklingsverksamhet >
Publikationer >
Guldärtan
Press
Länkar
Mångfaldskonferensen 2005
In English |
Veckans växt v. 10 2010Rysk blåstjärna (Scilla siberica Haw.)
Blåstjärnorna tillhör familjen Asparagaceae, sparrisväxter. Det finns ett 100-tal arter av släktet Scilla i Europa, Afrika, västra och centrala Asien. Den ryska blåstjärnan är den art som är mest känd inom släktet. Det latinska namnet siberica är missvisande eftersom den ursprungligen kommer från östra Europa, Kaukasus, och norra Iran, där den växer i skogar, snår och under buskar. Den ryska blåstjärnan beskrevs i odling första gången 1796 och kom till Danmark under 1840-talet. Man känner igen den ryska blåstjärnan på dess små, mörkblå nickande blommor som blir ca 3 cm breda. Den får 1-2 blommor per stängel och blomningen sker i april-maj. Hela växten blir 10-20 cm hög med 2-4 klart glänsande gröna blad som i toppen är spetsiga och sprider sig lätt med både sidolökar och frön. I priskuranten från Göteborgs trädgårdsförening 1868 kan man läsa "Scilla sibirica. Blommar mycket tidigt på våren, med vackra, blå blommor". Det finns även en vit form, S. siberica 'Alba', som introducerades i Europa 1880. Ytterligare en sort är 'Spring Beauty' som 1939 fick pris för sin skönhet. Den är hyacintblå med mörka sträck och har större blomma än den rena arten. Till lök- och knöluppropet har vi inte fått in många tips om blåstjärnor, vilket troligen beror på att de är så vanliga att man inte tänker på dem. Vi vill gärna få tips även om vanliga växter, så skriv och berätta om ni har en blåstjärna eller andra lökväxer som har varit i odling sedan före 1940. (Använd gärna vår tipsblankett) Text och foto: Karin Persson, e-post
|
POM | Centrum för biologisk mångfald | Box 57 | 230 53 Alnarp
Tel. 040-41 55 31