Veckans växt v. 16 2010

Prinsens knappar
(Ranunculus repens ’Hortensis’)

Ibland när jag hållit föredrag för en förening eller ett sällskap kommer det fram åhörare efteråt och berättar om sin barndoms trädgårdar eller om växter de ärvt. Det är alltid lika roligt att höra berättelserna och hur de skiljer sig åt beroende på var i landet vi är och hur gammal berättaren är. Men en särskild växt verkar ha samma minnen förknippade med sig oavsett var i landet den än växer, nämligen prinsens knappar. Det är en växt som tydligen skapat en del osämja i många familjer – flera åhörare har berättat om hur deras mamma älskat växten och deras pappa avskytt den och kört över den med gräsklipparen gång på gång. Lustigt nog är det alltid mammorna som vårdat växten och papporna som velat bli av med den, aldrig tvärt om.

Men prinsens knappar är en envis växt som (nästan) alltid kommer tillbaka, hur ofta man än kör över den med gräsklipparen för, som det står i boken Perenna växter från 1918, prinsens knappar ”sprider sig ofantligt genom sina grenrevor och förvildar sig lätt i gräsmattorna”. Författaren Axel Holzhausen skriver till och med att växten bara borde odlas i den större parken. Det känns kanske onödigt försiktigt, men prinsens knappar är en perenn som måste hållas efter om den inte ska sprida sig över hela trädgården.

Några av dem som berättat om prinsens knappar, särskilt i södra Sverige, har kallat växten för studentknapp eller studentknappar eftersom blomman är lik den gula dekorationen som sitter fram på studentmössan. Andra namn på växten är gula tusenskönor, guldknapp eller gula pyttor. Många berättar att prinsens knappar var en växt som man gav bort plantor av till vänner, släktingar och grannar. Eftersom den sätter många revor var det lätt att dela med sig av den och fanns den i en trädgård i trakten fanns den snart i flera andra. Även om den är lätt att sprida själv fanns prinsens knappar också att köpa i plantskolorna och den hittas i svenska plantskolekataloger åtminstone från 1863 och framåt. Många gånger var den faktiskt dyrare i inköp än vad den vita fyllda stormhattsranunkeln (Ranunculus aconitifolius ’Flore Pleno’) var.

Text och bild: Linnea Oskarsson, perennuppropet. e-post

Tillbaka till arkiv>