Veckans växt v. 17 2010

Stor vårstjärna (Scilla luciliae)

Stor vårstjärna tillhör släktet Scilla, blåstjärnor. Det finns ett 100-tal arter av blåstjärnor i Europa, Afrika, västra och centrala Asien. Dessa tillhör familjen Asparagaceae, sparrisväxter. Det senaste året har även vårstjärnorna, tidigare Chionodoxa, förts till detta släkte. En egenskap som skiljer vårstjärnorna från blåstjärnor, är att ståndarna är sammanvuxna på vårstjärnorna medan blåstjärnorna har fria ståndare.

Stor vårstjärna (Scilla luciliae) är en anspråkslös lökväxt som inte ställer några högre krav på sin växtplats. Samma sak gäller de flesta arter och sorter inom Scilla-släktet, som oftast är härdiga i stora delar av landet. Stor vårstjärna härstammar från västra Turkiet där den upptäcktes av den schweiziske botanisten Pierre Edmond Boissier under mitten av 1800-talet. Artnamnet gav han växten för att hedra sin hustru Lucilia, som var med honom på resan. Växten infördes till Europa 1878 och kom till Skandinavien 1918.

S.  luciliae blir 10-15 cm hög med två långa, upprätta, linjära, gröna blad som ofta är utböjda mot spetsen. De blekt lavendelblå eller rosa blommorna blir 2-3 cm breda med vitaktig bas på kalkbladen. Blommorna sitter oftast ensamma, men kan vara upp till tre stycken per blomstjälk. Inom arten finns en vit form ’Alba’ och en rosa form ’Rosea’ som infördes till Europa i slutet av 1800-talet.

I gamla lökkataloger hittar man vårstjärnorna är under namnet Chionodoxa, men stor vårstjärna och vårstjärna har bytt latinskt namn med varandra. I de gamla katalogerna heter stor vårstjärna C. gigantea och vårstjärna C. luciliae. Det kan därför vara svårt att veta vilken art som beskrivs i äldre litteratur.

I tidigare veckans växtporträtt kan du läsa mer om v. Rysk blåstjärna (Scilla siberica Haw.) och Tidig blåstjärna (Scilla bifolia).

Text: Karin Persson, lök- och knöluppropet. e-post
Foton: Karin Persson och Anita Ireholm

Tillbaka till arkiv>